Kol (... eller ritkol)
Kol är ett mycket enkelt, billigt och förmodligen världens äldsta ritmaterial. Ritkolets ursprung kommer från stenåldern då människorna upptäckte att man kunde rita svarta streck med bränt trä som hade blivit förkolnat.
Det var först mycket senare under renässansen som ritkolet utvecklades bland konstnärer. Man började göra pennliknade saker av kolet och använde det för att göra konstverk med. Picasso är en av dom som använde ritkol i sina tavlor.
Ritkol bränns i små pinnar i lufttäta ugnar för att få en jämn temperatur. Det blir olika effekt av olika trädslag. Vanligast är pil och al. Kol finns både i mjukare och hårdare kvalitéer. Det är lättare att få rejäl svärta med ett mjukare kol. Ritkol finns i olika storlekar och grovlekar.
Många tycker att det är ett smutsigt material men man kan trösta sig med att det är lätt att tvätta bort. Det går också att lavera med, i och med att kolet inte har något bindemedel. När man laverar målar man med en som samma färg, starkt utspädd i olika valörer. |
Kolteckning kräver ett papper med gräng, det vill säga en pappersyta som river av kolet när man för det över papperet. Det avrivna kolet fäster oftast dåligt mot papperet och måste därför fixeras med ett tunt lager bindemedel/lack för att inte lossna.
Detta lack brukar kallas fixativ och sprejas med en sprayburk över teckningens fram- eller baksida. Man sprayar helt enkelt på binde-medlet för att kolet ska stanna kvar på papperet. Det bör göras utomhus och absolut bara av vuxna eftersom det är mycket farligt att inandas och handskas med! |
Det finns även idag syntetiskt kol ute i handeln att köpa. Det är kol som är blandat med lera och bindemedel och som pressats till stänger. Det är ett hårdare och dyrare material och det finns i olika hårdhetsgrader. Syntetiskt ritkol finns i 150 mm långa stänger.