ROKOKO
ca. 1700 – 1800-talet.
I början av 1700‐talet övergick barockens dramatiska konst i en dekorativ och graciös stil som vi idag kallar rokoko. 1700‐talet är upplysningens tid och man vänder sig mot världen och det fattbara. Tron på människans förmåga är stark. Man börjar bli kritisk till traditionella auktoriteter, framför allt kyrkan och aristokratin.
Självaste ordet rokoko kommer från franskans ”rocaille” och ”coquille” som betyder klippa respektive snäcka. Och Rokoko har inspirerats lite från snäckan. Alla detaljer och de ljusa färgerna. Rokoko handlar mycket om att allt är så sött och perfekt. Mycket blommor och vackra färger m.m. Det goda livet helt enkelt. Inget är fel, allt är fläckfritt.
Självaste ordet rokoko kommer från franskans ”rocaille” och ”coquille” som betyder klippa respektive snäcka. Och Rokoko har inspirerats lite från snäckan. Alla detaljer och de ljusa färgerna. Rokoko handlar mycket om att allt är så sött och perfekt. Mycket blommor och vackra färger m.m. Det goda livet helt enkelt. Inget är fel, allt är fläckfritt.
En ekonomisk kris gjorde att många ur överklassen fick nöja sig med mindre resurser. Rokokon blev en inredningsstil som passade till de mindre stadspalatsen. Frankrike och Paris var stilbildande. 1600‐talets mörka, tunga färgton övergick i ljusa, eleganta pastellfärger. Man älskade vitt, guld, silver, rosa och ljusa gula, blå och gröna nyanser. Rokokon dominerade konst och inredning under 1700‐talets första hälft.
I rokokon utgick man från den naturliga växt-ligheten. Blomstergirlanger och rankor spred sig över väggar, tak och möbler. Asymmetriska s‐former är tidstypiska. Perioden är porträtt-måleriets tid. De som blev avbildade sattes ofta in i en lantlig idyll med en romantisk prägel. Att bli porträtterad var en statussymbol och det färdiga resultatet hade ofta väldigt lite med verkligheten att göra.
Industrialismen medförde ökad fattigdom och stora sociala problem. En del konstnärer ville visa samhällets mörka sidor med sjukdom, fattigdom och nedsmutsning av miljön, oftast uttryckt med satir. På så sätt blev den samhällskritiska karikatyren ett nytt motiv i konsten. Som exempel kan nämnas Carl Mikael Bellman som var verksam under denna period och vars ironiska och satiriska visor lever än idag. |
Rokokokonstnärerna målade oftast av de rikas liv, adeln och kungligheterna. Här skulle det inte vara någon stackars lågklass bonde som skulle målas av, utan bara den orättvisa men det lyxiga livet som de rika hade. Kungens älskarinnor i deras stora och vackra klänningar eller varför inte ett självporträtt av självaste kungen.
Vem som var den allra första Rokokokonstnären är inte säkert, men Antoine Watteau, en fransk rokokokonstnär var i alla fall en av de första och mest kända. Några av hans kändaste konstverk är ”Avfärden från Kythera”, ”Les fetes vénitienes” som på svenska heter ”Dansen” samt ”Konsthandlaren Gersaints skylt”. |
En annan också mycket känd rokoko-konstnär var Francois Boucher. Även han var från Frankrike. Han var inget mindre än självaste hovmålare hos Ludvig XV och har målat Ludvigs berömda älskarinna ”Madam de Pompaduor” som är en av hans allra kändaste målningar. Två andra kända konstverk är ”Leda and the swan” och ”The Triumph of Venus”. Vilken den sistnämnda tavlan går att beskåda på vårt egen Nationalmuseum här i Stockholm. Rokokokonstnärernas målningar innehöll mycket kärlek och romantik men även lite erotik. Francois Boucher gillade antagligen rumpor och nakenhet väldigt mycket. |
Vi har även en känd svenska Rokokokonstnär från Malmö i Skåne, Alexander Roslin född 1718 i Malmö och död i Paris 1793. Hans kändaste konstverk är ett porträtt av hans fru ”Damen i slöjan”, som även den går att beskåda på vårt egen Nationalmuseum här i Stockholm. Några kanske känner igen tavla från att ha sett konstnären Ebbe Skoglunds parafras gjord på Alexander Roslins berömda 1700-tals målning "Damen med slöjan" fast här med en beslöjad Mona Sahlin och Toblorone. |